Sedan en tid tillbaka har jag arbetat med en novellsamling. Denna är nu klar, och heter Vattnet under broarna. Boken innehåller tio berättelser och är 441 sidor tjock.
Utgivare är Arktos förlag, som även har gjort en reklamfilm.
Följande berättelser finns med i boken.
Ett samtal med psykologen
Smittan
Vad folk egentligen menar
Hennes namn var inte Anne Frank
Objudna gäster
Livstids fängelse
Två helt vanliga och normala människor
Vattnet under broarna
Pilotens sista uppdrag
Polisrapport 355
För ett tag sedan dök en film upp på internet, som har skapat starka känslor på debattforum och bloggar. Den är filmad i Frankrike, och visar en grupp svarta killar som misshandlar en vit tjej.
På filmen blir den vita flickan stoppad av en i det svarta gänget som ber om hennes telefonnummer. Flickan säger nej, viker undan och försöker gå vidare. Då åker hon på en örfil som får huvudet att flyga bakåt.
När hon stapplar därifrån, springer en annan kille ikapp och sparkar henne på benen.
Flickan faller, reser sig och vacklar mot sina tjejkompisar som väntar en bit bort. Ingen av kompisarna säger något, alla behåller blickarna i backen, och skyndar vidare så snart offret har anslutit sig.
De svarta killarna står kvar, skrattar och gör honnör mot kameran. Uppdraget är slutfört.
Just nu rasar svenska folket. Och varje tidning citerar vanliga medborgare som kräver ändring. Alla får komma till tals, alla får visa sin ilska.
Anna Bergendahl klarade nämligen inte uttagningen till Eurovision.
Hennes bidrag fick inga röster i kvalomgången, och nu får Sverige inte ens tävla (fyll i med så många utropstecken du vill). Christer Björkman – den jäveln – skickade alltså iväg en dålig låt i år igen. Och i media kräver man hans avgång.
Men det är inte bara hans fel. Alla som röstade på låten bär skuld. Därför vill man nu avskaffa demokratin. Sluta låta massan rösta fram våra representanter. För det går ju inte att ha okunniga, lättpåverkade lämlar som avgör något så viktigt. Det är bättre att de håller sig till riksdagsvalet.
Fram tills i december förra året var han polischef. Göran Lindberg, 63-åringen som just nu sitter med fulla restriktioner på Kronobergshäktet. Misstänkt på sannolika skäl för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt på en underårig flicka. Polisens grupp för människohandel kom honom på spåren förra året. I vad som kan vara en av Sveriges största kopplerihärvor.
Yrkesfeministen begick övergrepp.
Som högsta ansvarig var Göran Lindberg den som utformade polisarbetet i Uppsala. Det var han som satte agendan för vilka prioriteringar som myndigheten skulle göra. Och Lindberg visste precis vad han skulle satsa på för att bli den hyllade hjälten i massmedia, som fick ta emot rosor och hedersutmärkelser av höga politiker.
Karriären inom polisväsendet byggde han nämligen inte på att bekämpa brott. Men istället på att göra politiskt korrekta utspel.
Mona Sahlin har länge talat om hur viktigt det är att ”synliggöra den dolda rasismen”. En som tagit henne på orden är författaren Lars Ullgren. Han är 60 år, och har skrivit boken ”Antinazistisk ordbok”.
Lars Ullgren har hittat massor av dold rasism. Nu senast i en turistbroschyr för Ronneby kommun.
”Det är nazistpropaganda”, säger han i BLT. Och fortsätter ”Det är tydligt nazifärgat”.
Den 60-årige författaren vänder sig mot ordval och formuleringar i broschyren. Han reagerar särskilt på hur skribenten använt Sverige som referens för att beskriva Ronneby. Detta visar, menar Lars Ullman, ”…att man vill ha ett totalitärt samhälle, med statsnationalistisk diktatur”. Han upprörs även över hur man talar om kommunen som ”hjärtat i Sveriges trädgård”. Även det nazism, hävdar 60-åringen. ”Nationalitet kan inte ha någon natur. Sverige har ingen natur”, berättar han upprört.
Sveriges etablissemang har ett lite speciellt sätt att fira nationaldagen. Det är ju en dag när man ska hylla sin nation. Det följer med själva namnet.
Men i ett land där statsministern berättar att det svenska bara är rena barbariet. Till skillnad från hans kannibal-farfar.
Och i ett land där ett av riksdagspartierna nyligen blev tvungna att dra tillbaks sina partibroschyrer eftersom dom innehöll alldeles för mycket bilder på svenskar.
I ett sånt land gäller det att fira nationaldagen på rätt sätt.
Under måndagen berättade massmedia om en mycket grov våldtäkt i Karlskrona. En kvinna våldtogs i ett buskage av en, för henne, obekant man.
Förövaren gick utstuderat tillväga. Först bakband han kvinnan med en livrem, därefter tryckte han in en tröja i offrets mun för att dämpa hennes skrik på hjälp. Sedan påbörjade han våldtäkten i lugn och ro.
När mannen försvunnit från platsen dök en yngre person upp som lovade att hjälpa den våldtagna och fastbundna kvinnan. Dock ändrade han sig och beslöt istället att själv passa på att utnyttja hennes hjälplöshet.
Kvinnan våldtogs två gånger, av två olika män, på en och samma natt.
Massmedia har haft stora reportage om händelsen. Men en detalj har givetvis samtliga journalister avstått från att berätta – att våldtäkten följer precis det mönster som den överväldigande majoriteten av samtliga utomhusvåldtäkter eller sexualbrott med fler än en förövare gör.
Politiker har länge kämpat med att synliggöra rasismen bland svenskarna. Nu är det inte speciellt vanligt med svenska gäng som drar runt och rånar och våldtar invandrare. Därför har man fått synliggöra annan rasism. Den dolda.
I Stockholm har man till exempel delat ut enkäter till invandrare där de har fått kryssa i en ruta om de någon gång har känt sig utsatta för denna dolda rasism. Och enkäterna har mycket riktigt visat att många invandrare känner sig grovt kränkta.
En av dessa kränkta invandrare försökte nyligen köpa en bil av en svensk. De bestämde tid och plats. Men någon bilköpare dök aldrig upp. Till slut tröttnade den rasistiske svensken och stängde av mobilen och gick och la sig.
Nästa morgon hade svensken ett meddelande på sitt mobilsvar. Där uttryckte den diskriminerade invandraren precis hur kränkt han hade blivit över att ingen svarade när han väl behagade att dyka upp.
Det var riksdagsval för två veckor sedan. Massmedia visade upp några olika partier. Och sen fick svenskarna rösta på det som passade bäst. Den här gången fick svenskarna två alternativ att välja mellan: en röd regering eller en blå regering. Svenskarna fick välja mellan ett vänsterblock som vill kalla invandrare för ”fattiga flyktingar”, eller ett högerblock som vill kalla samma invandrare för ”lönsam arbetskraft”. En högerregering som tycker att invandrare borde lära sig svenska. Eller en vänsterregering som tycker det enklaste vore att börja med skolböcker på arabiska. En regering som tycker det bästa för integrationen är mer resurser och positiv särbehandling. Eller en regering som tycker det bästa är krav och anpassning. Det är två trygga alternativ som makten kunde låta svenskarna välja mellan. För oavsett om de väljer en röd regering eller en blå regering, så blir resultatet detsamma: en svart befolkning.
Ni kanske har sett någon av de gamla skrynkliga tanter som släpas ut från ålderdomshemmen på valdagen vart fjärde år och ställs upp framför TV-kamerorna? Varje kanal har sin egen skrynkliga tant, född någon gång kring förra sekelskiftet och som röstat vid varje riksdagsval sedan arton års ålder. Och trots att de är så gamla och sjuka att de inte längre kan ta sig till vallokalen för egen räkning, tänker de minsann inte sluta nu.
Förebilder, kallas de, dessa gamla tanter som går upp i ottan vart fjärde år och släpar sig i väg till vallokalerna med en socialdemokratisk röstsedel. Sedan låses de in på ålderdomshemmen igen, med underbemanning, liggsår, inställda besökstider, besparingar och dålig mat – tills nästa valdag, då de återigen släpps ut i dagsljuset för att göra sin ”medborgerliga plikt”, och rösta på det parti som de alltid gjort.
Hoten från nazisterna fortsätter. Åtminstone enligt massmedia. Extra utsatta är kändisar med B-status som hamnat i mediaskugga tillräckligt länge för att Spybar-Fadde ska riskera att glömma bort dem. De tycks alltid dra på sig ett lämpligt hot att tala ut om.
Robinson-Emanuel och Farmen-Christina har hotats. Den kända prostituerade Roshina Sambo. Ja, till och med chefen för Skansenakvariet.
Där har ni alltså nazisternas fiender. Dokusåpakändisar, lekfarbröder på Skansen och kändisprostituerade. Det är prioriterade mål. Vi ”nazister” skriver kanske om statsöverhuvuden och ministrar, men våra största fiender är dokusåpakändisarna – det är de som utgör hotet mot vår existens.
När vintern slutligen kom, gjorde den det med besked. En kraftig vind från Atlanten blåste in över Sverige åtta dagar före julafton och tog med sig två decimetrar pulversnö. Temperaturen sjönk från behagliga plusgrader till under tjugostrecket på minussidan. Snöovädret höll i sig fram till eftermiddagen, då plogbilarna kom ut och öppnade upp gatorna igen.
Södertäljes stadstorg hade markvärme, men de niotusen demonstranterna som tagit sig ut för att manifestera på Toleransdagen tvingades ändå trampa runt i lerig blötsnö som inte hunnit smälta bort.
Inför detta års manifestation i Salem har makten bestämt att sätta upp en filmkamera framför scenen. Den sitter där för att spela in talarna så att de inte säger något olagligt. Så att de inte säger något som det fria och öppna samhället tycker strider mot deras grundläggande värderingar. För då måste det fria och öppna samhället slänga talarna i fängelse.
Så jag får väl passa mig. Så att jag inte säger något obehagligt. Något som strider mot dom grundläggande värderingarna.
Jag ska vara försiktig så att jag inte råkar säga att den svarta rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan och ska gå under i blod och lidande, på samma sätt som den statligt avlönade antirasisten och koreanen, Tobias Hubinette, skrev i tidningen Creol. Att den vita rasen var underlägsen och skulle gå under. Jag får låta bli att säga att araber är ett skenheligt, urblekt folk med jävligt tomma ögon, så som chilenaren Michael Alonzo – den före detta ordföranden i ungdom mot rasism – beskrev svenskarna. Det vill säga dom människor som han var statligt avlönad för att lära att inte vara så rasistiska.
Idag är det den sjätte juni – Sveriges nationaldag.
Det är idag som närmare 400 självgoda kommunpolitiker och lokala kändisar kämpar med att få in fraserna ”det nya Sverige” och ”nya svenskar” i sina nationaldagstal. Det är idag som ”årets nysvensk” utses och det är idag som varenda kommunpolitiker avsätter sin eftermiddag åt att ”hälsa Sveriges nya medborgare välkomna”.
På runt 600 platser i Sverige firar man nationaldagen just nu. Och jag kan garantera er att inte en enda talare kommer låta bli att nämna ”det nya Sverige” när de står i talarstolen.
Ingen skulle våga. Lika lite som en reklammakare skulle våga hoppa över den obligatoriska negern för en gångs skull.
Om vi räknar med tre talare i Sveriges alla småstäder blir det 1 800 tal. Och om vi räknar riktigt lågt kommer frasen ”nya svenskar” nämnas fem gånger av varje talare. Det blir en niotusen gånger. Med andra ord: ungefär dubbelt så många gånger som under en vanlig dag.
Dagen efter Sveriges match mot Italien – där Zlatan kvitterade med en klackspark över huvudet på Italiens målvakt – var det svenska etablissemanget i extas. Zlatan – och hans förmåga som spelare – blev beviset för hur mycket Sverige behövde invandringen.
Helt plötsligt talade man öppet om såväl ras- som mentala skillnader. Och invandrare var givetvis överlägsna inom alla områden, och borde därför representera ”det nya Sverige”, kacklade man. På Aftonbladet-debatt kläckte man en ”fyndig” slogan åt den invandrade fotbollsspelaren: ”Jag är inte bara tekniskt unik, jag är svartskalle också”.
Lite skrattretande blev därför Zlatans dundertabbe under matchen mot Holland där han missade straffen med en meter över målet. Vad ska man hitta på för vitsig slogan där här gången: ”Jag är inte bara svartskalle, jag sumpade Sveriges EM-chanser också?”
Sveriges feminister borde ha ganska mycket att göra den här veckan.
Först ett gäng muslimer i Malmö som torterat en man vars kompis gjort misstaget att umgås med en kvinnlig släkting till muslimerna. Att flickan inte bara suttit instängd i lägenheten, bakom slöja och tvättkorg, skadade tydligen de muslimska männens ”heder” så grovt att de var beredda att tortera helt okända människor bara för att få tag på mannen som umgåtts med ”deras” kvinna.
Sedan rapporterar Aftonbladet om hur kvinnojouren svämmas över av rädda invandrarflickor när sommarlovet börjar. De fruktar att bli bortförda till sina föräldrars hemländer – de länder som de ”tvingats fly ifrån” – för att könsstympas och bli bortgifta med okända män.
Den 14:e maj blev popartisten Michael Michailoff intervjuad i Östersunds länstidning. Han hade tydligen släppt en ny platta. Nu räckte det emellertid inte med att snacka om musik. Michailoff är nämligen inte svensk, och då måste ju samtalet alltid komma in på hur svårt en person med hans bakgrund har i ett rasistiskt land som Sverige. Nåja, riksmedian – med lite bättre känsla för vad som börjar bli uttjatat – kan numer göra enstaka reportage om invandrare, utan att tjata om deras invandrarbakgrund. Men småstadsreportrarna i Östersund ligger ju några år efter. För dem är Michailoff det modernaste som hänt sedan Boomfunk MC.
Tongångarna i Danmark är lite annorlunda än i Sverige. Förra året slog statsminister Anders Fogh Rasmussen fast den nya invandringspolitiken. Principen var enkel och synnerligen generös. I huvudsak byggde den på att invandrare som anstränger sig för att komma in i det danska samhället – genom att skaffa egen försörjning och lära sig språket – ska belönas. För dem som inte visat vilja att bidra till den danska gemenskapen ska större krav ställas: att de genomför de utbildningar som danska skattebetalare bekostat åt dem, eller att de aktivt söker jobb.
Vidare ska invandrarungdomar som begått upprepade brott mot danskar placeras på ungdomsvårdsskola istället för att – som tidigare – endast tilldömas samtalsterapi.
Inga inhumana regler, kan tyckas. Men det anser många av Danmarks invandrare som i stor utsträckning valt att lämna landet. Det senaste året har utflyttningen ökat med över 13 procent, visar färsk statistik. Samtidigt har antalet asylsökningar minskat kraftigt sedan ryktet om att Danmark avskaffat de förmånliga bidragssystemen och den ”förstående” kriminalpolitiken börjat sprida sig.
Svensken som suttit fängslad på Guantanamobasen är hotad. Det uppgav Stockholm city den 13:e juli.
Den nu hemkomna svensken – med det svenskklingande namnet Mehdi Ghezali – har enligt ordförande i Guantanamogruppen blivit hotad av upprörda människor efter att det kommit fram hur många miljoner det kostade skattebetalarna att hämta tillbaks honom.
Detta förvånar den etablerade åsiktseliten som inte alls kan förstå varför folk blir förbannade när de får höra om hur någon vars familj sagt sig söka skydd och asyl i Sverige ”undan krig och terror” sedan reser tillbaka till ”kriget och terrorn” för att själv delta i detta.
När massmedia vill kompensera för alla rapporter om gruppvåldtäkter, otrygghet och besparingar med lite ”positiva nyheter”, brukar man lämna över till redaktionens kultur- och sportavdelning. I denna pseudoverklighet finns det nämligen fortfarande gott om ”framgångar”, ”succéer” och ”goda nyheter”: Rätt låt vann, Big Brother-Carolina och Oliver återförenas, Kikki Danielsson har äntligen fått hjälp med sin alkoholism och fetma. Eller nu senast, Zlatan klackade in bollen över huvudet på Italiens målvakt.
Zlatan råkar dessutom ha invandrarbakgrund, vilket framkallat enorma lyckorus och gjort hysterin kring honom rent pinsam. Inte bara över hur han utjämnade matchen mot Italien, utan konstant sedan fotbolls-EM drog igång.
Sverigedemokraterna har haft ännu ett avhopp. Inget nytt. Det enda som skiljer det här från tidigare är att den senaste avhopparen – Tommy Funebo – varit förutseende nog att plocka med sig en massa adressregister, inspelningar, mejl och hemliga skrivelser som han nu försöker muta sig tillbaks in i Matrix med.
Som högt uppsatt Sverigedemokrat har Funebo varit hårt granskad av tidningen Expo. Han och hans partikamrater har förlöjligats, beskyllts för både det ena och det andra, hånats och hängts ut. Nu poserar han frivilligt på deras hemsida.
Expo gör sig fortfarande löjliga över honom. Men det förstår han inte själv. På en liten pall, med knäna uppdragna mot hakan, sitter Funebo i ett kalt rum och kramar sin portfölj medan han glor uttryckslöst in i kameran. Han ser precis så ynklig och patetisk ut som exporedaktionen avsett.
Den 11:e april lämnade Nationalsocialistisk front (NSF) in en anmälan mot Aftonbladet för hets mot folkgrupp. Tidningen har nyligen avslutat en så kallad debattserie i ämnet ”den svenske mannen” där en massa klonade proffstyckare fått tävla mot varandra om vem som bäst lyckas i konsten att skriva något riktigt lydigt men samtidigt få det att låta kontroversiellt.
I stora drag går tricket ut på att säga det som makten säger – att den vite mannen är jättedum – och sedan slänga in några ”kuk” och ”fitta” i texten, vilket får utgöra argumentationens ”kontroversiella” del. Med andra ord. När de lydiga medborgarna säger: ”jag håller med makten”, säger de kontroversiella tanterna på Aftonbladet: ”jag håller med makten så helvetes, jävla, kuk-mycket”.
En upprörd debatt rasar just nu i Danmark efter flera grova gruppvåldtäkter. Bland annat våldtogs en 17-årig tjej på en badstrand av flera ynglingar, och en underårig flicka blev ivägsläpad till ett avlägset ställe där flera jämnåriga pojkar turades om att våldta henne medan de andra höll fast.
Gemensamt för samtliga överfall är att förövarna har varit invandrare, med rötter i muslimska länder, och att offren varit ljushåriga danska flickor.
Bland såväl medborgare, politiker som massmedia har därför debatten ännu en gång blossat upp om på vilket sätt många muslimer beter sig mot den befolkning som visat dem gästfrihet.
I Stockholmsförorten Skogås har det den senaste tiden skett flera rasistiska dåd mot svenskar. Visserligen är detta en omöjlighet enligt Vänsterpartiet, då de menar att ”rasism är ett maktutövande”. Och eftersom ”invandrare saknar makt” kan de heller inte vara rasister. Men oavsett vad man väljer att kalla det, har det hur som helst skett en väldig massa övergrepp i Skogås som skulle betraktas som just rasistiska om det vore svenskar som begått dem mot invandrare.
Detta oroar de lokala politikerna. De talrika fallen av gruppvåldtäkter, misshandel, rån och skottlossning som invandrare begått mot svenskar, i kombination med att gärningsmännen berättat att ”svennar inte är välkomna”, har nämligen resulterat i att ”invandrarfientliga” flygblad delats ut. Och därför har man bildat ännu ett nätverk i kampen mot den svenska främlingsfientligheten, anordnat ytterligare krismöten och krävt en massa olika kraftåtgärder. Kort sagt, man har gjort allt det som man i ett sunt samhälle skulle ha gjort mot de gruppvåldtäkter och överfall som flygbladen handlade om.
Olika grupper har som bekant lite annorlunda syn på det här med heder och skam. I Sverige anser till exempel ganska många att det är skamligt att inte ha jobb eller att inte göra rätt för sig. Att ge sig på en kvinna är definitivt inte bra för anseendet. Visserligen finns det massor av svenskar som gör det i alla fall. Men hittills har åtminstone aldrig släktingar och vänner till en svensk våldtäktsman eller hustrumisshandlare samlats i rättssalen för att trakassera offret eller visa sitt stöd för den åtalade. Att ha en släkting som våldtar eller slår kvinnor är nämligen illa för hedern – honom vill man hålla sig så långt borta från som möjligt.
Att svenskarna inte har någon kultur vet alla som läst på sin läxa. Integrationsminister Mona Sahlin vet det. Hon hävdar att svenskarna saknar såväl kultur som historia, och att de inte gör något annat än att ”dansa små grodorna och sådana töntiga saker”.
Invandrare däremot – för ibland går det utmärkt att generalisera – har ”en kultur, en historia och traditioner”. Detta är förövrigt orsaken till varför ”många svenskar blir så avundsjuka på invandrare” – och har alltså inte något att göra med invandrarnas juridiska privilegier, positiva särbehandling och specialdesignade bidrag (Euroturk, mars 2000).
Artisten Snoop Dog har blivit lite av den amerikanska hiphop-världens motsvarighet till Sveriges Anna Book. Inte många minns när han senast producerade någon musik, men fortfarande syns han överallt.
Snoop Dog har försökt skapa imagen av att vara den svarte ghettorapparen som ”skrämmer det vita etablissemanget”. Detta har han – något motsägelsefullt – gjort i soffan hos Leno, Letterman och Regis. Han har även fått en egen halvtimmes show på MTV, där han underhåller tittarna med ”politisk inkorrekta” och ”kontroversiella” skämt. Med andra ord, inte något Saturday Night Live eller annat familjevänligt soffprogram, lovar rappartisten. Och det är ett löfte han håller. Snoop Dogs show skiljer sig rejält från andra humorprogram. Hans publik skrattar exempelvis inte när han drar sina skämt – utan vinkar bara hysteriskt in i kameran när den sveper förbi.
Den 13:e februari var årsdagen för de allierades bombningar av Dresden i Tyskland under andra världskriget.
Lika angelägen som makten är att påminna människor om tyska soldaters grymheter mot civila judar i Tredje riket, lika ovillig är den att uppmärksamma de massvåldtäkter och lynchningar som USA, Ryssland och Storbritannien begick mot civila tyskar under samma period.
Bombningarna över Dresden har blivit något av symbol för de överslätade krigsövergrepp som den vinnande sidan begick mot tyskarna i krigets slutskede. Varje historiker känner till vad som skedde, och ingen makthavare försöker ens förneka krigsbrotten. Men man låter helt enkelt bli att tala om dem, på samma sätt som man erkänner – men låter bli att tala högt om – att man på senare tid tvingats ge ”Förintelserevisionisterna” rätt i avfärdandet av flertalet skräckhistorier från nazisternas koncentrationsläger som rena påhitten.
Den 27:e januari arrangerade regeringen sin traditionsenliga manifestationen till minne av förintelsens offer. Manifestationen återkommer varje år som en påminnelse åt alla svenska medborgare om deras gemensamma skuld för händelser som ägde rum för 60 år sedan i ett annat land. Normalt brukar ceremonin syfta till att skuldbelägga svenskar som kritiserar invandringen, men i år var fokus istället riktat mot muslimska grupper i förorterna, där anti-semitismen påstås gro.
”Det är farligt att blunda för faktiska problem”, menade Göran Persson som därför begav sig ut till den muslimtäta Stockholmsförorten Tensta för att råda bot på judehatet.
Den 6:e december vandrade vita män och kvinnor för fjärde året genom stockholmsförorten Salem i ett demonstrationståg mot svenskfientligt våld och samhällets tolerans inför detta.
Manifestationen har lockat allt fler deltagare för varje tillfälle, och årets samling var inget undantag. Drygt 2.000 personer närvarande i lördags, vilket är nästan 500 fler än i fjolårets rekordsamling.
Även Sveriges vänstersekter – som normalt brukar avsky allt vad traditioner heter – har blivit ett återkommande inslag vid manifestationen, där de försöker ”jaga bort nazisterna”. Och i sann traditionsanda misslyckades de fatalt med sin ambition även detta år.
De flesta känner förmodligen till knivöverfallet i Jordbro i helgen. Åtta svenska ungdomar, varav de flesta kom från Skogås söder om Stockholm, överfölls av ett invandrargäng bestående av turkar, chilenare och en neger. De svenska pojkarna slogs till marken. Väl nedslagna fortsatte invandrarna att sparka och slå dem. Det strömmade hela tiden till fler invandrare som deltog i det besinningslösa blodbadet, som mycket väl hade kunnat sluta i mord. Fem av svenskarna knivhöggs, tre av dem så allvarligt att de svävade mellan liv och död.
Det står utan tvivel klart att det handlade om ett rasistiskt dåd, motiverat av ett bottenlöst svenskhat. Denna omständighet – rasmotiverade invandrade gärningsmän och svenska ungdomar som offer – gör naturligtvis händelsen till något som media och rättsväsende ser mindre allvarligt på.
Nationens Änglar har tidigare rapporterat om det unga invandrargängets rån, brutala misshandel och våldtäkt av ett danskt par som tältade i Klagshamn nära Malmö.
Efter en brutal misshandel tog de arabiska ungdomarna den unga danska kvinnan i håret och släpade ut henne ur tältet. En av pojkarna drog ner hennes byxor och våldtog henne analt med handen. Han gjorde det upprepade gånger med stor kraft för att göra henne så illa som möjligt.
Tingsrätten konstaterade följande: ”Det sexuella övergreppet gjordes i ett skede när rånet redan var avslutat och kvinnan var chockad, skadad och förvirrad av det våld hon redan utsatts för. Den tydliga avsikten med det sexuella övergreppet har varit att inför kamraterna, och med kvinnans vän som ett maktlöst vittne (han var redan nerslagen, sparkad och hotad med en skruvmejsel) ytterligare förnedra och förödmjuka kvinnan. Det sexuella övergreppet är därför att betrakta som grov våldtäkt”.
Flera av regeringens politiska motståndare har arresterats de senaste dagarna. Tillslagen kom inte som någon överraskning för invandringskritiker och andra som hunnit bli bekanta med den svenska ”demokratin”. Nationaldemokraterna – som inför demonstrationer ofta fört samtal med säkerhetspolisen – har flera gånger mötts med förvåning från Säpos sida över att makten inte tidigare satt ned foten och stoppat partiets framväxt med polisiära medel.
Men nu har etablissemanget alltså valt att göra detta. Tidigare i veckan stormade beväpnade poliser ett antal lägenheter där medlemmar i partiet bor. Husrannsakan genomfördes, datorer beslagtogs och personerna häktades. NDU:s ordförande sitter fortfarande avskärmad från kontakt med omvärlden. Detta är första gången i modern svensk historia som dylika tillslag skett mot ett parlamentariskt representerat parti – med flera kommunfullmäktigemandat.
Ett stort antal flygblad från Nationens Änglar har lagts in i gratistidningen Stockholm Centrum under de senaste dagarna. Bladet innehåller nio faktapunkter om invandringen och finns att ladda ned från vår hemsida. Flera personer har hört av sig till Nationens Änglar och berättat att de hittat informationsbladet i tidningen.
Stockholm Centrum beslutade den 21:a november att uppmärksamma flygbladet och ta ”starkt avstånd” från dess innehåll.
Gratistidningen är sedan tidigare känd för hysteriska reaktioner när så kallad rasism uppmärksammas. För drygt ett halvår sedan upptogs deras hela löpsedel av att någon hade skrivit ett rasistiskt inlägg i en skolas gästbok. Vad som står i det flygblad de nu upprörs över, eller huruvida de nio faktapunkterna är riktiga, har tidningen valt att inte kommentera. Läsarna får istället nöja sig med att det är ”rasistisk propaganda” som de uppmanas att lämna in till polisen.
Storebror i 1984 brukade varje år arrangera den så kallade ”hatveckan” då befolkningen – i något högre utsträckning än vanligt – matades med filmer och annan propaganda som skulle få dem att hata människor som utgjorde en fara för storebrors makt.
Bonnier anordnar varje år den så kallade ”nollrasismveckan” då befolkningen – i något högre utsträckning än vanligt – matas med filmer och annan propaganda som ska få dem att hata människor som utgör en fara för mediekollektivets åsiktsmonopol.
När storebror i 1984 saknade exempel på illgärningar som maktens fiende begått, arrangerade staten egna attentat som man beskyllde fienden för. När Bonniers TV4 saknar exempel på den svenska främlingsfientligheten lanserar man nya begrepp – såsom ”dold rasism” – och sedan hatar man denna.
Migrationschefen för Hallands län, Göran Åsard, talade den 10:e november ut om svensk asylpolitik i Hallands Nyheter. Åsard hävdar att väldigt få av dem som söker uppehållstillstånd i landet är verkliga flyktingar, och att det främst är ekonomiska vinster som lockar människor till Sverige. Det återstår att se om migrationschefen – som arbetat med svensk flyktingpolitik i drygt 15 år – också han kommer att avfärdas som ”okunnig” och ”fördomsfull” av den självutnämnda åsiktseliten.
Det vore definitivt inget överraskande. Kvällspressens journalister har kunnat avfärda statsvetare som ”fördomsfulla” då de talat om massinvandringens effekter. Ekonomiprofessorer som ”fördomsfulla” då de talat om mångkulturens ekonomiska kostnader. Poliser som ”fördomsfulla” då de berättat om invandrares höga brottslighet. Och läkare som ”fördomsfulla” då de talat om etniska skillnader mellan folkgrupper. Kvällspressens reportrar har också avfärdat sina utländska kolleger som ”fördomsfulla” då dessa publicerat statistik och rapporter som vår svenska media undanhållit med hänvisning till att även dessa innehåller ”fördomsfullt” material.
TV3:s Insider tycks ha satt i system att dra på sig hot från ”nazister” inför sina programsändningar. Tidigare var det en granskning av porrmässan som sades generera hot från ”den svenska extremhögern”. Ett brev skulle tydligen ha skickats från den nationella nyhetsgruppen Info-14 som uppmanade Robert Aschberg att inte ”lägga sin judenäsa i blöt” och låta folk ”sköta sina jobb” i fred.
Naturligtvis har personerna bakom Info-14 bättre saker för sig än att skriva brev till Insiders medarbetare. Det förstår också Insiderredaktionen själva, de kvällstidningar som slog upp stora reportage om ”nazisthoten”, och det förstår även polisen. Någon utredning mot Info-14:s medarbetare var därför inget man besvärade sig med. Men lämlarna förstår det inte, och det var naturligtvis för deras skull som brevet uppmärksammades. Ett sådant brev etablerar ju den bild av kriminella nazister och modiga reportrar som Sveriges låtsasrebeller inom vänsteretablissemanget vill skapa. Det påstådda nazisthotet kom också mycket lägligt – samma dag som TV3 sände programmet.
Föreningen RKFI i Danmark kommer inom kort att lägga ut en lista på Internet över varje registrerat fall av gruppvåldtäkt och hedersmord i landet.
Till skillnad från de svenska ”feministerna” arbetar den danska kvinnorättsorganisationen för att öka kvinnors säkerhet – inte bara för att bli klappade på huvudet av massmedia. Således kommer etnisk härkomst på förövare och offer att offentliggöras och debatteras istället för att döljas bakom intetsägande fraser om att ”våldtäkt inte sitter i hudfärgen” eller andra irrelevanta floskler som snarare syftar till att bortförklara en obehaglig verklighet istället för att åtgärda den.
Föreningens ordförande Jette Plesner Dali säger till tidningen Kristeligt Dagblad att syftet inte är att hänga ut invandrare – utan att kartlägga de faktiska förhållandena så att dessa kan korrigeras.
Just nu pågår en enormt nedtystad rättegång i USA. Två svarta män står åtalade för flera grova mord och våldtäkter med rasistiska inslag. Männen bröt sig in i ett hus där fyra vita män och kvinnor befann sig. Under pistolhot våldtogs kvinnorna; och samtliga vita i huset tvingades utföra en så kallad ”sexshow” framför de svarta brottslingarna. Då de vita männen inte fick erektion slogs de i huvudet med golfklubbor. Under våldtäkterna frågades kvinnorna om de varit med svarta män förut.
Efter att huset länsats och våldtäkterna fullbordats, kördes de fyra vita männen och kvinnorna ut till en åker där de nakna offrena tvingades ställa sig på knä i snön – därefter sköts de en efter en i bakhuvudet.
En kvinna överlevde; hon sköts i huvudet men dog inte utan föll endast till marken. Efter att de svarta männen gett sig av vågade hon springa de 1.5 kilometerna till närmsta hus för att tillkalla hjälp.
Pennan är mäktigare än svärdet brukar man säga. Det är inte sant, men vi kan åtminstone slå fast att man ibland kommer ganska långt med ihärdigt tjatande. Efter fyra refuserade repliker, fem mejlutväxlingar och sju telefonsamtal har Nationens Änglar äntligen fått ett genmäle publicerat i Hallands Nyheter.
Nationens Änglar har haft två större utdelningar i Falkenberg med anledning av en grov gruppvåldtäkt på orten och har vid lika många tillfällen angripits av den lokala tidningen. Dels i en längre artikel och dels i en lördagskrönika där skribenten Anita Nyman kunde berätta att ”de flesta våldtäkter faktiskt sker i hemmen”, och undrade varför Nationens Änglar inte upprördes över dem. Tänk vad originella de är, de där småstadsjournalisterna – snart kanske de rent av frågar vem som ”egentligen är svensk” eller berättar att ”Karl XII minsann trivdes bättre i Turkiet”…
Nationens Änglar kan ikväll avslöja att gruppvåldtäkterna mot två 14-åriga flickor i Munkegärdsområdet utanför Kungälv, följde det statistiska mönstret.
Enligt personal på krimjouren har samtliga fyra misstänkta förövare utländsk bakgrund. Båda flickorna var svenska. Ännu en ”enstaka händelse” för oss ”rasister” att ”utnyttja” således.
Tre av gärningsmännen är under femton år och har därför inga som helst rättsliga efterräkningar att vänta för övergreppet. Den fjärde kommer enligt rättspraxis att genomgå samtalsterapi – ungefär samma efterföljd som för de våldtagna svenskorna med andra ord.
Åtminstone en sak behöver den som sprider upplysning om svenskföraktet aldrig oroa sig över – brist på uppslag. Bara den senaste veckan har flera gruppvåldtäkter ägt rum – mönstret har varit konsekvent: invandrade gärningsmän, svenska offer.
Tröttnar man på att skriva om gängvåldtäkter har vi personrånen – även det en brottslighet med samma etniska fördelning – åldringsrånen, ”positiv särbehandling”, åsiktslagarna, försörjningsgarantin för invandrare, muslimska krav på egna skolor, dagis och badhus. Allt bekostat genom ständiga besparingar, höjda skatter och genom ytterligare utlandslån.
Klädeskedjan JC har dragit igång ännu en av sina smaklösa försäljningskampanjer. Just nu prånglas en reklamfilm ut i samtliga kanaler om två blonda tjejer som plockas upp i sitt villaområde av ett gäng mulatter. De ser lyckliga ut allesammans, och cool musik spelas i bakgrunden medan de drar iväg i den lika coola bilen. Det går inte att missförstå budskapet – det är så här de riktigt häftiga ungdomarna ska vara. Blonda tjejer, mulattkillar och hip-hop musik.
JC är sedan tidigare kända för att alltid ligga ett halvår efter med sitt klädsortiment. Det börjar stå allt mer klart att den reklambyrå de anlitar inte heller uppdaterats på väldigt länge. JC tror fortfarande att det är ”hippt” och ”annorlunda” med blandetniska par, och måste därför konsekvent använda detta i sina reklamfilmer.
Den 6:e december anordnas årets Salemmarsch. En manifestation mot svenskfientligt våld och samhällets tolerans för detta. Marschen uppkom som en spontan reaktion efter att den 17-åriga pojken Daniel Wretström mördats på orten, och det massmediala och rättsliga efterspel som därefter följde.
I Salem framförs inga argument – inga kostnader för invandringen och ingen brottsstatistik redovisas. Istället är det den dag på året då det nationella Sverige visar styrka – vare sig vänsterextremister eller de annars så kaxiga invandrargängen kan göra annat än att se på medan det kilometerlånga fackeltåget ringlar genom förorten.
Detta attraherar fler människor att ansluta sig i kampen än vad några upplysningsaktioner eller informationskampanjer gjort. Det är först när tvåtusen svenskar visar kompromisslös styrka som många andra svenskar törs erkänna att även de tröttnat på det mångkulturella samhällets svenskförakt.
Den senaste veckan har media upprörts över ett uttalande i Kanal 5:s dokusåpa: Masterplan. Ett tävlingsprogram där en man och en kvinna tvingas genomföra olika ”uppdrag” – klä ut sig till transvestit, måla om sin lägenhet eller dela ut 20-kronorssedlar på Sergels torg. (Ett uppdrag som nästan fick avbrytas då arabiska gäng försökte råna tävlingsdeltagaren).
De tävlande utmanas ständigt av två andra kandidater. Är de inte tillräckligt underhållande röstas de ut och utmanarna tar deras plats.
I veckan gjorde en av utmanarna det stora misstaget att berätta om sin syn på homosexuella. ”Dom är äckliga”, menade han. Detta brände snabbt hans chanser att röstas in i tävlingen, och programledaren – Adam Alsing – hade ett långt förhör där han fick förklara vad han egentligen menade med sin homofobi.
I början av veckan delade Nationens Änglar ut flygblad i Falkenberg med anledning av en gruppvåldtäkt på orten.
Övergreppet följde det gamla vanliga mönstret, med färgade gärningsmän och vitt brottsoffer. Bladen hann förövrigt inte ens delas ut innan ännu en gruppvåldtäkt uppdagades. Denna gång i Göteborg – och även denna gång med invandrade förövare och svenskt offer.
Flygbladet har skapat starka känslor på orten, och aktionen har gett stor respons bland allmänheten. Desto större var anledningen för den lokala tidningen Hallands Nyheter att misskreditera Nationens Änglar och framställa uppgifterna i flygbladet som felaktiga.
Problemet för tidningen var dock att det inte fanns några felaktiga uppgifter i bladet. Invandare är överrepresenterade inom vålds- och sexualbrott, svenskar är överrepresenterade som brottsoffer, flera invandrare har uttalat sitt förakt mot svenskar, och flera gånger har tingsrätter fått utrymmas för att våldtäktsmännens släktingar och bekanta slutit upp bakom sina landsmän och börjat trakassera de våldtagna kvinnorna i rättssalen.
För ett år sedan deklarerade massmedia med stolthet att Sverige korats till ett av väldens mest mångetniska länder – till och med mer mångkulturellt än USA.
Nyligen kom ännu en internationell mätning som placerade Sverige i topp, återigen före Amerika.
Till skillnad från tidigare var denna rapport dock inget som media hade lust att ägna någon större uppmärksamhet. Det var Interpols statistik som visade att Sverige var ett av i-världens allra mest brottsbelastade länder.
I statistiken framgår att Sveriges poliskår är bland de ineffektivaste i Europa och att svenskarnas trygghetskänsla är dåligt förankrad i verkligheten – då svenskarna löper större risk än de flesta andra befolkningar att råka ut för rån, misshandel, inbrott, stöld eller våldtäkt.
Trots stora försök att göra EMU-omröstningen till en fråga om Anna Lindh och en ”kamp mot rasism och terrorism”, lyckades Ja-sidan ändå inte komma ikapp EMU-motståndarnas kraftiga ledning. Alla röster är ännu inte räknade, men klart står ändå att Nej-sidan vunnit med stor majoritet.
Ja-sidan gick kraftigt framåt i omröstningen i förhållande till opinionsundersökningarna före mordet – men det räckte alltså inte för en seger. Inte heller fungerade medias försök att sammankoppla Nej-anhängare med kriminella skinnskallar eller sverigedemokrater. Det fungerade med den mest lättmanipulerade befolkningsskaran, men lyckligtvis hade många svenskar redan hunnit poströsta – och mångas instinktiva ovilja att ge upp ännu mer av den nationella självständigheten var helt enkelt för stor för att de skulle ge vika för massmedias desperata försök.
Ännu har ingen person gripits för skottlossningen mot Nationaldemokraterna i Skogås – den händelse som massmedia beskrev som en ”gängkonflikt” mellan ”skinnskallar” och ”andra ungdomar” där ”någon sköt ett skott i luften”.
Ett 20-tal invandrare var delaktiga i överfallet mot svenskarna. Flera gärningsmän har kunnat pekas ut vid namn, men trots detta har ingen person anhållits som misstänkt för mordförsöket. Detta är naturligtvis inte speciellt märkligt då det brukar krävas en polisundersökning för att hitta en misstänkt – och någon sådan har knappast gjorts.
Mordet på Anna Lindh har gett Ja-sidan en kraftig skjuts uppåt i opinionsundersökningarna. Senaste mätningen på Aftonbladet visar en ökning på hela 10 procent. Dessa 10 procent ansåg alltså inte tidigare att EMU var något vettigt för Sverige. Men nu – när en Ja-anhängare blivit knivöverfallen – tycks hela unionen framstå i en ny dager för dem.
Detta är samma typ av människor som röstade på det holländska Lijst efter det att partiets ledare Pim Fortuyn blivit skjuten. I likhet med mordet på Lindh fanns där inte heller något som pekade på att mordet var ideologiskt motiverat vid sidan av det faktum att offret var en känd politisk representant. Och lika lite som mordet på Lindh har med EMU att göra, hade mordet på Pim Fortuyn att göra med huruvida hans parti förtjänade en plats i parlamentet.
Gay-pride-paraden är väl egentligen en ganska sorglig historia. Men, som i det mesta, finns där även några ljuspunkter som kan få en att dra på smilbanden. Ett av årets lustigheter var hur Mona Sahlins personliga säkerhetsvakt från SÄPO försökte smälta in i omgivningen.
Det tillhör ju grundkursen för en säkerhetsvakt att verka utan att synas – att smälta in i mängden, se ut som en vanlig åskådare och därmed försvåra för eventuella attentatsmakare.
I detta fall betydde det att den biffiga SÄPO-polisen tvingades sätta på sig en färgglad gay-mössa och gå runt med en vajande sossebanderoll. Förmodligen knappast vad han hade tänkt sig då han i ungdomen sökte in till polisskolan med de häftiga snutfilmerna i bakhuvudet. Att ”bara följa order” kan inte alltid vara så enkelt för herrarna i insatsstyrkan vars manlighet är känd för att vara mycket sårbar.
Till maktelitens stora glädje är Sverige redan med och ”påverkar” i Europa. Sverige är numer inte bara världsmästare i att i snabb takt förstöra sitt eget folk; den svenska folkförstörelsen går dessutom på export.
Tyskland erkänner indirekt, liksom i stort sett alla andra länder utom Sverige, att den etniska sammanblandningen egentligen inte är önskvärd. Det sägs inte öppet i ord, eftersom det är omöjligt inom den rådande medie-ideologins ramar och skulle leda till omedelbar utfrysning, men väl i politiska restriktioner och lagar som bromsar invandringstakten eller parbildning över de etniska gränserna.
I Stockholmstidningen Metro fanns det den 27 augusti en notis om att etniskt främmande män och tyska kvinnor utnyttjar Malmö för snabbgiftermål. De tyska myndigheterna har gjort det avsiktligt svårt för tyskor att gifta sig med nyanlända främlingar, men några sådana hinder finns inte i Sverige. Hittills i år har 42 tyskor tagit med sig mörkhyade partners över gränsen till Sverige och gift sig i Malmö. Det är alltid etniskt tyska kvinnor och etniskt främmande män. Av okänd anledning kommer männen i merparten av fallen från specifikt Nigeria.
Varje del av vår värld som brukade befolkas av vita håller för närvarande på att förvandlas till så kallade ”mångkulturer”. Detta är en förvandling som drabbar alla vita länder och endast vita länder. Inget arabland, afrikanskt eller asiatiskt land anses behöva den mångkultur som sägs vara så nödvändig och lönsam för den vita världen.
En annan gemensam nämnare för den vita världen är att varje land har infört lagar som förbjuder invånarna att protestera eller ens ifrågasätta den förvandling som pågår. Det enda som egentligen skiljer är vad de olika ländernas makthavare väljer att kalla dessa lagar. I Amerika, där patriotism betraktas som något fint och hedervärt, har man valt att kalla inskränkningarna i yttrandefriheten för ”patriotlagar”.
I Sverige är patriotism något fult och ”rasistiskt”. Istället är ”demokrat” vad varje legitim medborgare vill kalla sig – och således kallas den svenska motsvarigheten av Amerikas patriotlagar för demokratilagar.
För de flesta är uttrycket att ”Sverige håller på att bli som Förenta staterna” – med allt högre mord-, våldtäkts- och andra brottsfrekvenser – något ganska välbekant. Många av dessa personer har skakat på huvudet och avfärdat det hela som ”invandringsfientlig” propaganda avsedd att måla upp situationen mörkare än den faktiskt är, i syfte att underblåsa sin politiska agenda. Men dessa tvivlare gör bäst i att vakna upp och skölja ner verkligheten med en femdubbel dos kaffe, för statistik från Interpols databank visar att situationen faktiskt redan är värre än i Förenta staterna.
Tre män har anhållits misstänkta för våldtäkt på en 15-årig flicka från Simrishamn. Polisen i Ystad vill inte kommentera händelsen utan hänvisar till ansvarig utredare Jan Karlsson, som dock tagit ledigt fram tills den 11:e juli och därför inte kan nås för en kommentar.
Klart är emellertid att ett övergrepp kunnat konstateras. Tre män har anhållits som misstänkta, varav två sattes på fri fot under dagen. Den tredje sitter fortfarande anhållen och häktningsförhandlingar inleds imorgon.
Männen är alla över 18 år, men trots detta menar polisen att hela ärendet kan sekretessbeläggas. Ett faktum som skulle göra det svårt att framledes identifiera förövarna.
Huruvida flickan är bekant med männen eller om det gjorts några medgivanden vill polisen inte kommentera. Överhuvudtaget är man väldigt förtegen om utredningen. Detta har blivit en allt vanligare inställning hos polisen – och numer är till och med förövarnas signalement något man ogärna lämnar ut, trots att detta borde öka möjligheten att få in vittnesuppgifter.
I slutet av Juni delade sympatisörer till Nationens Änglar ut flygblad i den svenska stadsdelen Enskede utanför Stockholm. En aktion som resulterade i att flera människor hörde av sig. En av dessa var dock mycket upprörd över flygbladet. Det vara en kvinna (naturligtvis). Hon var i övre medelåldern (förstås). Och dessutom feminist (vad annars?). Vidare såg hon sig själv som en mycket ”god samhällsmedborgare” som minsann inte tänkte ”låta rasisterna stå obesvarade”.
För att vara en riktig ”god samhällsmedborgare” räcker det nämligen inte med att bara slänga ett ovälkommet flygblad från en regimkritisk rörelse i papperskorgen. Man måste också ringa upp avsändaren och citera minst 15 av massmedias vanligaste floskler för vederbörande. Det är väldigt viktigt att man gör detta – självaste Martin Luther King har ju sagt att det är ”de goda människornas tystnad” som är det farligaste, och således tänker minsann inte några präktiga tanter finna sig i att någon sprider ”ondskefulla” flygblad i deras område medan de sitter tysta.
En asylsökande i Alvesta hade ett märkligt sätt att uttrycka den tacksamhet som vore naturlig att känna gentemot det folk som förväntas ge personen uppehälle i deras land.
Mannen kunde inte vänta med att pröva det överslätande svenska rättssystemet som blivit vida känt över hela världen. Något uppehållstillstånd hann därmed inte ens beviljas innan han anhölls för våldtäktsförsök på en yngre kvinna. Övergreppet skedde den 25:e juni då mannen tvingade in en 18-åriga flicka på en toalett där han förgrep sig på henne.
Mannens förhoppning om att beviljas asyl kvarstår dock – och möjligheterna är goda att denna önskan bifalles. Det finns nämligen ”även svenskar som våldtar”. Ett faktum som – enligt den ”antirasistiska” logiken – gör svenskarna skyldiga att även ta emot alla andra länders våldtäktsmän.
Den 25:e juni uppmärksammade Aftonbladet hur personal hotas på svenska ambassader utomlands. I slutet av reportaget ingick en liten notis där Kristina Svensson på svenska ambassaden i Zimbabwe fick berätta kort om de attacker som riktas mot ljushyade människor som befinner sig i landet. ”Svarta uppträder hotfullt mot vita”, säger hon bland annat.
Zimbabwes president Mugabe är uttalat hatisk mot vita i allmänhet. Men mest av allt hatar han vita som råkar befinna sig i det land som han endast tycker ska tillhöra svarta. Sedan Mugabe tog makten – ivrigt påhejad av svensk massmedia, däribland Aftonbladet som kallade honom ”frihetskämpe” – har han uppmanat landets alla svarta att plundra, mörda, råna och våldta de vita invånarna i syfte att skrämma dem från Zimbabwe.
Även om de flesta invånarna inte delar Mugabes ideologiska övertygelse är det ändå många svarta som gärna tar tillfället i akt att få plundra vita farmar och gruppvåldta vita flickor medan den svarta poliskåren flinandes tittar på. (Inget snack om att ”polisen ska spegla hela samhället” eller att kvotera in ”underrepresenterade samhällsgrupper” där inte).
Arne Husse, kriminalpolischef i Norge, talade den 24:e juni ut om landets asylpolitik och den massiva ökning av grova vålds-, sexual- och narkotikabrott som följt med denna.
Det går inte att få bukt med kriminaliteten utan att först förändra asylpolitiken och begränsa invandringen, menar kriminalpolischefen.
- Utlänningar begår oproportionellt många brott i förhållande till sin befolkningsandel, fortsätter Arne Husse till den norska rikstidningen Dagbladet och påtalar också många invandrares ovilja att följa de normer och regler som gäller i deras nya land.
En annan faktor i sammanhanget är naturligtvis att det ständigt är ursprungsinvånarna som blir attackerade av dessa brottslingar. Exempelvis finns inte ett enda fall där en invandrarkvinna blivit överfallen och gruppvåldtagen av skandinaver – medan det finns hundratals exempel på hur nordiska flickor blivit gruppvåldtagna av invandrargäng.
Möllevångsskolan i Malmö kommer inom kort att påbörja en omvandling till en mer ”mångkulturell skola” – vilket är nysvenska för ”mer muslimsk”. Förslag har lagts om studieresor till Beirut, ett schema anpassat till muslimska helgdagar samt importerad lärolitteratur från islamiska länder.
Ännu har inte skolan hunnit bli riktigt så ”mångkulturell”, men redan nu har man infört två veckodagar där undervisning enbart kommer att ske på arabiska. För detta har man anställt flera arabiska pedagoger som ska hjälpa till där de svenska lärarnas kunskaper brister.
De inhyrda pedagogerna lär framöver användas som bevis för hur mycket vi ”behöver invandrarna”. Och det stämmer ju. Endast invandrare kan ju hjälpa oss att anpassa Sverige efter andra invandrares önskemål.
Gängkonflikter med etniska motiv har blivit allt vanligare i Sverige. På en skola i Ronneby utbröt vilt slagsmål mellan svenska och invandrade ungdomar, och natten mot söndagen den första juni rök två gäng från Malmö ihop med varandra.
Detta tycks oroa etablissemanget som nu efterlyser kraftåtgärder för att hålla de etniska konflikterna nere. Polismästaren i Malmö varnar rent av för raskrig och kräver att problemen uppmärksammas.
Det är dock inga nya konflikter som etablissemanget oroas över, det är motsättningar som funnits i flera år – och som samma etablissemang förtigit eller viftat bort som ”ungdomsproblem”.
Sedan Sverige deklarerades ”mångkulturellt” har horder av invandrare dragit runt på stadsgatorna, trakasserat svenskar, gruppvåldtagit och rånat. Enda skillnaden är att svenskar nu börjar ge tillbaks. Svenska ungdomar börjar också gruppera sig, utveckla en etnisk lojalitet och försvara sig mot angrepp.
Ytterligare två kvinnor misstänks ha blivit gruppvåldtagna. En 29 årig kvinna i Umeå har anmält att hon våldtagits av flera män på en kyrkogård i Hagaområdet. Och en 19-årig skolelev från Uppsala misstänks ha blivit utsatt för ett överfall av flera män under en skolresa.
Såväl polisen i Uppsala som Umeå vägrar kommentera händelserna annat än i allmänna ordalag – och av någon orsak vill de inte lämna några signalement på förövarna. Detta trots att utredningen ”står stilla”, enligt polisen i Umeå, och att ett signalement skulle kunna generera vittnesuppgifter som återigen sätter fart på utredningen. Polisen i Umeå bekräftar dock att den våldtagna 29-åringen är svensk.
Anna Hedlin som utreder övergreppet på den 19-åriga skolflickan från Uppsala anser att förövarnas etnicitet ”är ointressant”. Något som polis, politiker och massmedia inte brukar anse vid brottsfall där förövarna varit svenskar och offret invandrare.
Det har blivit populärt med reality-såpor som på ena eller andra sättet syftar till att para ihop singlar med varandra, eller omvänt – som Temtation island – syftar till att få redan sammanparade människor att bli singlar igen.
Konceptet är ungefär detsamma i samtliga såpor – några tjejer eller killar visar upp sig framför andra tjejer och killar. Under programmets gång röstas den ut som de övriga finner minst attraktiv. Slutligen återstår bara två personer, vilka då betraktas som ”kära” och skickas på bröllopsresa.
Naturligtvis är det meningen att dessa människor ska hoppa i säng med så många som möjligt under programmet. Bli tillsammans, göra slut, vara otrogna och bli bedragna. Två människor som träffar varandra för att sedan leva lyckliga och trogna är liksom inte lika kul att titta på. Dessutom är det ”gammalmodigt” och ”kvinnoförtryckande” med sådana förhållanden.
En iransk man har dömts till tre månaders fängelse för väpnat rån.
Egentligen har ni en nyhet redan där… tre månader för ett så pass allvarligt brott är minst sagt uppseendeväckande.
Men det är naturligtvis inte detta som upprör svensk massmedia och motiverar dem att uppmärksamma händelsen. Istället är det att den iranska mannen möjligen kan ha blivit dömd med felaktig bevisning.
Ett DNA-test har gjorts på den misstänkte iraniern vilket bundit honom till brottet. Denna bevisning är dock inte giltig menar massmedia och påpekar att referenspopulationen som man jämfört 19-årigens blod med enbart består av svenskar. Eftersom svenska och iranska män har olika etnicitet borde den misstänktas blod jämföras med andra iraniers, menar man och hänvisar till undersökningar som gjorts i USA.
Medan andra länder ägnar nationaldagsfirandet åt att hedra sitt land och sin historia, ägnar Sverige numer denna högtid endast åt att – lite mer hysteriskt än resten av året – hylla allt icke-svenskt. Naturligtvis i kombination med nedvärdering av allt svenskt. Det statliga nationaldagsfirandet präglas idag av ändlösa manifestationer om hur beroende svenskarna är av andra folkslag – som sägs vara både lönsamma, spännande, bättre älskare, öppnare och överlägsna ursprungsbefolkningen inom varje tänkbart område. Dessutom berikar de invånarna med en ”kultur” – något som svenskarna själva sägs sakna.
Det officiella nationaldagstal som inte propagerar ut detta budskap är med all sannolikhet ett mycket ovanligt sådant – de senaste åren har det blivit närmast en regel att låta nationaldagstalen hållas av någon invandrad person, som gärna berättar för Sveriges urinvånare om hur kulturlösa och inkompetenta de är.
Kristendomen brukar generellt inte betraktas som särskilt hipp. Ett faktum som självfallet är förödande för kyrkan i en tid då det mesta värderas utifrån sådana kriterier. Allt färre besöker predikningarna och för varje dag stiger medelåldern bland församlingsmedlemmarna.
Detta försöker man nu ändra genom att lansera en ”ungdomlig” och ”trendig” kristendom.
Som vanligt blir det mest pinsamt – det brukar det bli när typiskt ohippa människor försöker vara något de inte är. Präster som odlar långt hår och tragglar in ett par ackord på elgitarren eller arrangörer som bjuder in Jonas Gardell som underhållare till kyrkans kafferep framstår nästan alltid bara som fel och oäkta.
Man har också dragit igång tidningen Amos som ska vara en kristen, socialistisk tidskrift för ungdomar, och även där tragglar man på och försöker hänga med i MTV-kulturen.
Det fanns en tid när svenska kvinnor uppmanades att vara försiktiga när de åkte utomlands. Nu är det istället utlandet som uppmanar sina kvinnor att vara försiktiga med att åka till Sverige.
En litauisk kampanj har dragits igång för att varna landets unga flickor för att bege sig till Sverige eftersom detta innebär en risk att bli kidnappad och tvingad till prostitution. Sverige har blivit internationellt känt som en knytpunkt för så kallad ”vit slavhandel”.
Den vita slavhandeln är en mångmiljardindustri som vi sällan får höra talas om. Vita kvinnor från de fattiga östländerna tillfångatas och säljs som dyrbar handelsvara. Den största försäljningen sker till Mellanöstern där efterfrågan på vita kvinnor är som störst, men även Afrika och andra länder har en stor import.
En kartläggning av ungdomskriminella som gjorts av polisen i Landskrona visar, inte överraskande, att 98 procent av de aktiva brottslingarna har invandrarbakgrund – de allra flesta muslimsk sådan. Offren är dessutom så gott som alltid svenskar.
Rapporten stämmer inte alls in i socionomvänsterns världsbild – om att det är svenskar som trakasserar invandrare, aldrig tvärtom – och har därför fått utstå stark kritik för att vara rasistisk och fördomsfull.
Stefan Lindberg på kommunens socialförvaltning är en av de ”fördomsfria” motståndarna till undersökningen. Utan att kunna peka på några som helst konkreta felaktigheter i rapporten avfärdar han ändå resultatet som ”rent nys”.
För Lindberg och hans likasinnade saknar det naturligtvis betydelse huruvida rapporten är felaktig eller inte – den självutnämnda moraliska elit som Lindberg representerar anser inte att dylika rapporter ska offentliggöras överhuvudtaget. Det skulle ju kunna få de ”vanliga, simpla” svenskarna – utan samma fina skolning och vidsynthet som han själv har – att bli ”fördomsfulla”. Folket är helt enkelt inte myndigt att hantera sådan information, anser Lindberg.
En 25-årig man riskerar att ha smittats av HIV efter att ha våldtagit en äldre kvinna. Det var vid brottsanalysen, då kvinnans underliv undersöktes, som man fann att hon var AIDS-drabbad.
25-åringen hävdar att han trodde att kvinnan frivilligt hade sex med honom, vilket är det försvar som våldtäktsanklagade brukar använda då DNA-analys numer gör det omöjligt att förneka att sexuellt umgänge överhuvudtaget har ägt rum. Bland annat är det detta försvar som fem turkiska medlemmar i det kriminella invandrargänget ”Fucking for life” använde framgångsrikt efter att ha gruppvåldtagit en småbarnsmamma i Tumba.
En 15-årig högstadieelev i Västerås har råkat i onåd hos skolledning och den sociala myndigheten. Orsaken är att eleven påträffats med att dela ut Nationens Änglars flygblad i skolan. Till skillnad från tafsningar och försök till gruppvåldtäkt på klasskamrater är detta ett ”brott” som betraktats som mycket allvarligt i den ”nya skolan”. Vid tillfällen som dessa räcker det därför inte för rektorn att lägga pannan i veck och se lite bekymrad ut. När något så grovt som detta begås krävs kraftåtgärder.
Den 15-årige ynglingen bor på fosterhem till följd av dålig hemmiljö. Detta har gjort honom till ett lätt byte för ”de goda krafterna” att slå ned på. Flygbladen beslagtogs av skolan – i strid med svensk lag – och redan samma dag dök socialtjänsten upp hemma hos eleven. Tillgång till Internet fråntogs och likaså mobiltelefon.
Den 9:e maj kunde vi, som så många gånger förr, läsa i tidningarna om hur invandrare diskrimineras av rättsväsendet. Enligt Stockholms universitet blir utlandsfödda medborgare oftare fällda av tingsrätten om de står åtalade för sexuella övergrepp än vad våldtäktsanklagade svenskar blir.
Det är helt sant, men naturligtvis nämnde inte tidningarna någonting om att personer – båda svenskar och invandrare – som står åtalade för överfallsvåldtäkt oftare döms än om det misstänkta övergreppet skett i hemmet, där bevisningen är betydligt svårare än vid överfall.
Med modern DNA-teknik och andra spår som kan säkras från kvinnan är det numer omöjligt för en våldtäktsanklagad person att hävda att han överhuvudtaget inte har haft något sexuellt umgänge med kvinnan. Därför är det vanligaste försvarsargumentet hos de åtalade att sexakten skett frivilligt och att anmälan gjorts som hämnd för någonting. Detta försvar fungerar naturligtvis enormt mycket bättre vid fall där övergreppet skett i kvinnans egna hem och den anklagade är en bekant, pojkvän eller en före detta pojkvän till kvinnan.
Känd nazist erkänner mord på sin lärare – ”ville rena Sverige från invandrare”.
Detta berättade Aftonbladet dagen efter det officiella lurendrejeridatumet. Något aprilskämt var det inte – bara en synnerligen ”förbättrad” historia.
Mordet som nazisten utpekas som skyldig till är nio år gammalt, den häktade har enligt polisen inte erkänt. Personen var inte nazist för nio år sedan, och har heller inte varit nazist de senaste åren. Men av någon anledning anses en brottslings politiska åsikter alltid vara relevanta att nämna om dessa är av det slag som ogillas av regimen. Detta samtidigt som kvällspressen gör de mest märkliga formuleringar i fall där brott begåtts av invandrare eller vänsterextremister. ”Ungdomsgäng” och ”personer med extrema politiska åsikter” brukar vara den vanliga benämningen på dessa förövare.
Några oförslutna valkuvert i Orsa kommun gjorde att ett omval anordnades. Denna gång passade både Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna på att storsatsa i kommunen.
Att befolkningen inte tröttnat på gruppvåldtäkter, rån och svenskförakt framgick tydligt nog vid rösträkningen. Det är inte så att svenskarna gillar invandringen, det märks om inte annat på hur de väljer att bosätta sig. Men att – ens inför sig själva – rösta på något ”rasistiskt”, det har tre decennier av hjärntvätt gjort dem oförmögna till.
Det går an att gnälla bland arbetskamraterna, slå näven i frukostbordet, rösta på folkpartiet på grund av deras krav om språktest eller att kryssa för Christer Ewe – moderatpolitikern som smygfilmades då han gjorde muslimfientliga uttalanden – i personvalet. Men det går inte att rösta på ett ”rasistiskt” parti – det måste vara rumsrent, det måste gå an…
Tisdagen den 18:e mars anordnade sympatisörer till Nationens Änglar en större flygbladsutdelning i Tumba med anledning av den gruppvåldtäkt som skett där. Flygbladet var riktat till främst ungdomar och talade om gruppvåldtäkt som en del av invandrares ockupationsbeteende och förakt mot svenskar. Bladet manade också läsaren att sluta gnälla och istället göra den typ av motstånd som är nödvändigt för varje förtryckt folk som vill undgå total utplåning.
Aftonbladet hade dagen innan förfasat sig över hur massmedia ”skrikit ut” att det var invandrare som låg bakom övergreppet. Skribenten erkände förvisso att inte en enda tidning nämnt ordet invandrare, men var missnöjd med att förövarna beskrivits som ett ”ungdomsgäng”. Aftonbladet menade att många svenskar börjat genomskåda vad denna benämning egentligen betyder, och att det signalementet således inte längre kan användas då sanningen bakom gruppvåldtäkterna ska döljas.
Vänsterpartiets nya ledare Ulla Hoffmann besökte i måndags Stockholms polishögskola. Inte för att granska hur framtida poliser förbereds inför de allt vanligare gängvåldtäkterna, de ökade stölderna, de ökade rånen, det ökade narkotikamissbruket eller de allt vanligare övergreppen mot barn. Nej, Hoffmann var istället intresserad av hur polisen utbildas för att hantera den ytterst marginella brottsligheten med så kallade rasistiska motiv. Hoffmann ville också veta hur polisskolan arbetar med övriga frågor som rör invandring och mångkultur.
Med på besöket följde Vänsterpartiets riksdagsman Kalle Larsson, en öppen anhängare av kommunismen som deltagit i flera protester mot polisen under sin ungdomstid – under den tid då han fortfarande kunde lura sig själv att han var en ”rebell”.
En vanlig syn i snabbköpen och matvarubutikerna är skyltar som upplyser affärens kunder om att alla snatterier polisanmäls. Få människor ifrågasätter varför dessa skyltar egentligen sitter där. Alla vet ju att snatteri är olagligt – att de polisanmäls borde därför vara en självklarhet som knappast behöver uppmärksammas med skyltar. Det sitter exempelvis inte några skyltar vid parkeringsplatser som informerar eventuella biltjuvar om att de kommer att åtalas om de grips under ett stöldförsök.
Men nu är naturligtvis bilstöld och snatteri två olika brott. Snatteri är en mycket mildare förseelse, och just däri ligger också själva orsaken till varför skyltar måste sättas upp i butikerna. Snatteri anses som ett så harmlöst brott att många snattare inte tror att butiksinnehavaren ens kommer att tillkalla polis om de haffas – en biltjuv däremot vet redan att han har polisanmälan att vänta om han grips, detta kräver inga skyltar.
Ingen trend varar för evigt. Inte ens det av makten uppbackade kulturmodet kan ha en folklig förankring hur länge som helst.
Sedan Lasse Åbergs Sällskapstrilogi från tidigt 80-tal hade premiär, har höjden av svensk humor varit att skratta åt hur löjliga svenskarna är. Svensk mat har närmast varit förbjuden i de trendiga matlagningsprogrammen och svensk musik och svenska danser har ansetts vara gammalmodiga. Detta samtidigt som ungdomar från andra länder betraktas som ytterst hippa när de spelat sina hemländers traditionella musik eller bejakat sina rötter.
I tv-programmet Värsta språket analyserades hur ordet ”osvensk” i Sverige används för att beskriva något positivt. Det konstaterades att Sverige är det enda land i världen där folket använder motsatsen till sig själva vid beskrivningen av något bra.
Ungdomar i Zimbabwe lider svårt enligt meddelande från TT.
Sedan Mugabe tog makten i landet har den svarta befolkningen uppmanats att plundra, mörda och våldta varje vit invånare i sikte. Detta är också en uppmaning som glatt efterlevs av stora delar av Zimbabwes svarta.
I svensk massmedia brukar denna ständigt pågående förföljelse av det forna Rhodesias vita befolkning beskrivas som ”små oroligheter”. För det mesta beskrivs den inte alls. Att ”oroligheterna” består av svarta som förföljer vita och att detta uppmuntras av den svarte presidenten, anses av någon anledning vara överflödig information. För svenskarna räcker det tydligen med att veta att det är ”lite problem” i Zimbabwe och sedan återgår massmedias fokus till någon svart brottsling i USA som blivit hårdhänt behandlad av en polis.
Far from heaven har nyligen haft premiär i Sverige. Filmen handlar om en vit medelklassfamilj i New England under 1950-talet som lever ett liv i enighet med traditionellt västerländska normer och värderingar. Som alltid i filmens värld måste ett sådant liv skildras som tråkigt, menlöst och ostimulerande – så också i Far from heaven.
Den vackra, vita kvinnan får dock till slut lite mening i sitt liv efter att hon blivit förälskad och inlett ett förhållande med den svarte trädgårdsskötaren. Och den vite maken inser även han vad som krävs av en vit man för att ge sitt liv en innebörd – han blir bög.
Knappast något unikt i den moderna filmhistorien med andra ord, utan det gamla vanliga – homosexuella vita män, passionerade svarta älskare och villiga, vita kvinnor.
I Sverige tycks en utbredd uppfattning bland lämlarna vara att allt som är ”obehagligt”, allt som kan ”såra någon” eller allt man inte tycker om, är olagligt.
Så är det naturligtvis inte. Själva innebörden av yttrandefrihet är just att var och en äger rätten att säga vad hon vill, oavsett om detta uppfattas som ”obehagligt” av någon.
Massmedia har dock gjort allt för att lura lämlarna att denna rätt inte följer med yttrandefriheten. Massmedia har allt mer lyckats övertyga lämlarna om att yttrandefrihet endast gäller för människor vars budskap inte är ”obehagligt” eller ”kränkande”. Och således möter makten heller inga protester när de väl inför allt fler ”undantag” gällande det fria ordet.
Lämlarna reagerar inte över hur nya lagar ständigt stiftas för att kunna begränsa kritik mot massinvandring, homoliberalism eller daltandet med kriminella. Lämlarna har fått lära sig att dylika åsikter är ”obehagliga” och därmed inte skyddade av lagen om yttrandefrihet – eller åtminstone inte borde vara det.
Natten till söndagen blev en tonårsflicka utsatt för grov gruppvåldtäkt av fyra män. Flickan övernattade i sin pappas lägenhet i Fagersta och var ensam hemma. Hon vaknade av att någon kastade snöboll på fönsterrutan och trodde att det var personer som behövde hjälp att komma in.
Då hon öppnade portuppgången övermannades hon av fyra maskerade män som släpade upp flickan till lägenheten – där våldtogs hon.
Enligt polisen i Västerås är våldtäkten troligen en form av hämndaktion. Flickans signalement av förövarna är mycket svagt. Tre av männen bar mask för ansiktet under hela övergreppet. Den fjärde beskrivs som blonderad med svart hår i botten. Under morgondagen förväntas polisen veta mer om övergreppet.
Kändisadvokaten Thomas Martinsson har häktats skäligen misstänkt för att ha hjälpt flera klienter med pengatvätt. Han har också filmats av polisen i glatt sällskap med flera kända brottslingar – däribland medlemmar av den så kallade Jugoslavligan.
Martinsson är en av Sveriges få toppadvokater och har flitigt använt sina färdigheter för att få de mest bestialiska brottslingarna frikända. Till skillnad från pengatvätten har detta dock inte rubricerats som kriminell handling och resulterat i fängelse, utan istället för ”upprätthållande av rättstrygghetens principer” och resulterat i saftiga löneersättningar.
I Sverige gäller principen att ju grövre brott som begåtts, desto bättre advokat får den åtalade – och desto större är chansen att förövaren friges eller tilldelas ett minimalt straff. Vid riktigt avskyvärda gärningar som resulterar i stor massmedial uppmärksamhet är det normalt att den anklagade företräds gratis av en privat stjärnadvokat vars betalning istället består av den PR och mediauppmärksamhet som följer med fallet. Dessa privata stjärnadvokater har ofta inga som helst problem att sopa mattan med de statligt lågavlönade åklagarna och få sina klienter frikända, ofta med hänvisningar till rena formaliteter och juridiska kryphål.
En kvinna i småland har anmälts för rasistiska glåpord och kränkningar – mot sin före detta pojkvän.
Kvinnan ville inte vara sämre än de kvinnor som ständigt gestaltas i reklam, tv-serier, tidningar, filmer, böcker, musikvideor och underhållningsprogram. Kvinnan gjorde därför det som hon – och alla andra svenska kvinnor – ständigt uppmanas att göra av massmedia: hon skaffade en invandrad pojkvän.
Emellertid visade det sig snart att den blandetniska klyschan – med svensk kvinna, utländsk man – inte alls var lika passionerad, romantisk, spännande och fylld av små ”tokroliga” kulturkrockar som den hyllade invandrarregissören Josef Fares filmer brukar måla upp. Det småländska paret bröt därför snart upp från varandra.
I ett bittert samtal med sin förra pojkvän sprack till slut fasaden helt för den medieuppfostrade kvinnan som började förolämpa sin forna partner med så kallade rasistiska påhopp. Den invandrade ex-pojkvännen visste naturligtvis direkt vad han skulle göra – han anmälda sin före detta flickvän.
Ledningen på Grimstaskolan i Vällingby har under den gångna veckan haft återkommande samtal med eleverna på skolan – något mycket fruktansvärt har nämligen skett. Något som skakat hela personalkåren.
I gästboken på skolans Internetsida har det uppdagats att någon skrivit ”rasistiska” inlägg, vilket chockerat skolledningen till den grad att en utredning dragits igång, gästboken plockats ned, polis kontaktats och informationslektioner anordnats.
Men det är inte bara skolledningen som chockats svårt – uppdagandet av de rasistiska inläggen i skolans gästbok hamnade också som huvudnyhet på löpsedlarna för gratistidningen Stockholm City den 29:e januari. De två rasistiska inläggen – som handlade om att Grimstaskolan var en ”blatteskola” där invandrareleverna förgrep sig på svenskar – gavs dessutom helsidesutrymme i tidningen.
Norsk passpolis uppmanas att se mellan fingrarna med misstänkta asylmissbrukare.
Efter prövning av norsk lag har det beslutats att norska asylsökande kan återvända på semester till det land de påstår sig ha flytt ifrån utan att riskera svårigheter vid inresan tillbaka till Norge.
De semesterresande ”flyktingarna” har tidigare haft problem med passpolisen som ifrågasatt hur den som påstår sig vara hotad till livet kunnat återvända till detta land på semester. Men nu har UDI i en skrivelse till polisen meddelat att de inte får neka en asylsökande inresa i Norge på grundval av att personen vistats i hemlandet. Och polisen uppmanas att fortsättningsvis blunda för misstänkta fall av asylbedrägerier.
Asylsökande som återvänder på semester till sina hemländer är vanligt förekommande i Norge – inte minst bland ”flyktingar” från Irak och Somalia.
En 19-årig libanesisk kvinna i Danmark misshandlades nyligen på en erotikmässa i Köpenhamn. Den unga kvinnan har medverkat i ett antal sexfilmer vilket väckt stor bestörtning bland flera muslimiska män i vårt södra grannland då de anser att endast vita kvinnor bör skändas genom kroppslig exploatering. Kvinnans närvaro på erotikmässan väckte sådan ilska hos en muslimsk besökare att han angrep den 19-åriga kvinnan och misshandlade henne svårt.
Mannen menade att hennes samröre med pornografiska produktioner var en skam för människor med ursprung i Mellanöstern – och ”vanhedrande” för hela den muslimska världen.
Vad den troende muslimen själv gjorde på en erotikmässa är ännu inte klarlagt. Möjligen samma sak som alla de andra muslimska män som kan ses promenera bland porrbutiker och porrbiografer på Istegade i Köpenhamn – njöt av de ”nordiska hororna” i vetskap om att hans folks kvinnor sitter hemma i ”tryggt förvar” bakom slöja, tvättkorg och barnvagnar.
Nationens Änglar har tagit upp ett flertal fall av skolvåldtäkter – i samtliga fall har vi också agerat kring händelserna; med brevutskick eller flygbladsutdelningar. Gemensamt för skolvåldtäkterna är att det varit invandrarkillar som antastat svenska skolkamrater – oftast flickor från någon lägre årskurs.
En annan gemensam faktor har varit medias försök att dölja viktiga omständigheter kring händelserna. I små notiser har det berättats om något fall och på vilken ort – men aldrig förövarnas eller offrets etnicitet.
Eftersom vi vet att massmedia skulle fylla sina mittuppslag och löpsedlar med rubriker om rasism om det varit en invandrad flicka som angripits av svenska killar, har vi kunnat misstänka att våldtäkterna följt det statistiska mönstret – med invandrade pojkar som antastat svenska flickor. Vi har kunnat spåra upp skolan, tagit kontakt med lärare, föräldrar och elever för att få de fakta som massmedia valt att förtiga bekräftade. Ibland har vi även haft hjälp av enskilda poliser.
Samtidigt som eleverna i de invandrartäta skolorna får gratis hemdatorer (se Mer svenskförakt att vänta?), förses datorerna i de svenska skolorna med censurfilter. Personalen har på flera skolor uppmärksammat hur eleverna besökt hemsidor vars innehåll inte stämmer överens med den rådande statsideologin, och har därför låtit installera program som gör det omöjligt för eleverna att surfa på dessa siter. På detta sätt hoppas man undvika att svenska elever börjar ifrågasätta den verklighetsbild som regimen skolat dem med.
Svenskarna får – av media, skola och politiker – ständigt lära sig att brottsligheten inte alls har ökat sedan Sverige förvandlades till en ”mångkultur” – att gruppvåldtäkter i tunnelbanan och på skoltoaletterna är något fullkomligt normalt som alltid har förekommit i Sverige.
Ännu en gång har en ”svensk” råkat i trubbel utomlands – och Sverige står som vanligt beredda att hjälpa till. Denna gång är det en 17-årig pojke som kommer att få hjälp att ta sig tillbaks ”hem” till Sverige efter att grov tortyr uppdagats på den skola i Kenya där pojken studerat.
17-åringens familj utgör en del av alla de ”flyktingar” som bosatt sig i Sverige de senaste åren och som – enligt massmedia – inte vill något hellre än att bli en del av det svenska samhället. Mamman i familjen var dock inte nöjd med hur pojken började bete sig allt mer icke-muslimskt och den ”fattiga flyktingfamiljen” investerade därför ett par undanstoppade månadslöner i att skicka pojken till en muslimsk skola i det land som familjen påstår sig ha ”flytt” ifrån.
Mamman har nu gråtit ut i den förstående massmedian och pojken ser fram emot att få komma hem till Stockholm. Hur mamman planerar att fortsättningsvis förhindra sin son från att bete sig icke-muslimskt har inte diskuterats. Kanske finns det någon bra, statligt betald muslimskola i Stockholm som passar den tacksamma flyktingfamiljen.
Att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken skulle bero på ”för lite resurser” är en klyscha som förkastas av såväl Brottsförebyggande rådet liksom andra institutioner. Det är dock en förklaring som massmedia bestämt sig för att använda var gång som ytterligare ett fall av gruppvåldtäkt eller personrån måste bortförklaras. Därmed är det också det argument som ständigt upprepas i skolor, tv-sända debatter och i andra diskussionsfora för så kallat ”vanligt folk”. Kort sagt, det är den förklaring som hörs varje gång som lämlarna släppts ut i dagsljuset för att ”säga vad de tycker” vilket – i lämlarnas fall – betyder att upprepa de fraser som de redan hört alla andra säga.
Nu behöver man emellertid inte luta sig mot vare sig Brottsförebyggande rådet eller någon annan myndighet för att inse det orimliga i påståendet om att invandrares höga brottslighet skulle bero på ”för lite resurser”. Det räcker med att ta en titt på verkligheten. Skulle sambandet mellan resurser och brottslighet vara giltigt, torde svenskarna löpa amok på stadens gator samtidigt som invandrare vore ett unikum av hederlighet. Inget annat område i stadsbudgeten ges nämligen så stora anslag som just det invandrarrelaterade.
Poliserna i Malmö blir allt mer omotiverade i sitt arbete. Orsaken är den höga ungdomsbrottslighet som drabbat Sveriges mest mångkulturella stad. Brotten är mestadels bilstölder, personrån, väskryckningar och våldtäkter. Både polis och socialtjänst vittnar om att förövarna nästan alltid är invandrare och offren svenskar.
Att gripa ungdomsbrottslingar känns – för många poliser i Malmö – alltmer onödigt. Förövarna får ändå inga som helst straff och avskräcks inte från fortsatt brottslighet. Tvärtom, en person som ännu inte blivit gripen respekterar trots allt fortfarande rättsväsendet i viss mån. Denna person undviker kanske att begå lika många brott av rädsla för att åka fast. En person som däremot blivit gripen och fått inblick i Sveriges daltande rättssystem där brottslingens behov och önskemål är det viktigaste. Denna person är fortsättningsvis beredd att ta vilka risker som helst i sitt kriminella utövande. Denna person vet att ingenting händer om han skulle bli gripen.
I takt med att Sveriges gränser monteras ned – och landet får ta del av den kulturberikning som sägs vara så lönsam och nödvändig – tvingas svenskarna också att vänja sig vid en ny typ av brottslighet.
Den etniska homogenitet och den ”tråkiga kultur” som gjorde Sverige till ett av världens rikaste och tryggaste länder i världen, är avskaffad. Numer är Sverige ”mångkulturellt” och ett av världens fattigaste industriländer.
Det trygga samhälle som befolkningen varit vana vid är också försvunnet. Dock inte det rättssystem som fungerade i detta trygga och homogena samhälle – ett daltande rättssystem som möjligen kan fungera i ett homogent land där befolkning präglas av moral och lojalitet, men som i en kravlös mångkultur endast betraktas som naiv, tandlös och idealisk för invandrade brottslingar.
Åratal av trakasserier har lönat sig – den karismatiske och högst framgångsrike politikern David Duke har slutligen tystats, åtminstone för en tid framöver. Under årtionden har den amerikanske nationalistpolitikern David Duke trakasserats och provocerats av FBI, andra regeringsorgan och media på grund av sin outtröttliga kamp för Amerikas diskriminerade befolkningsgrupp – de vita.
Dukes handlingar har utsatts för granskningar som varit noggrannare än vid en mordutredning – varje litet dokument har granskats med förstoringsglas, varje liten skrivelse har satts under lupp. Allt i syfte att finna något som ger makten möjlighet att kasta den vältalige politikern i fängelse och få tyst på honom en gång för alla.
De heltidsavlönade stadstjänstemännen har i åratal letat efter misstag i Dukes bokföringar och arkiv – men förgäves. När de så slutligen fann en efterlängtad miss i bokföringen drogs därför snabbt en stor och mediebevakad rättsprocess i gång.
De kristna i Nigeria är trötta på att ”vända andra kinden till” vid attacker från muslimer – vars religion föreskriver helt andra levnadsregler. Islam anses av allt fler vara en intolerant ideologi; och många är trötta på att ständigt uppmanas att visa ”tolerans och respekt” för människor som de anser inte respekterar någon tillbaka.
”Det är vår plikt att inte stillandetagande acceptera muslimiska övergrepp”, menar en av biskoparna i Nigeria.
I Sverige går etablissemanget i en helt annan riktning. Här vänds inte bara andra kinden till, svenskarna förväntas lägga sig fullkomligt platta för muslimska krav och den islamska utbredningen.
Muslimer har krävt sin ”rätt” att nyttja det kommunala badhuset i Malmö utan att behöva riskera att träffa några av de ”orena” svenskarna – ursprungsbefolkningen är därför förbjuden att komma in på det kommunala badhuset under vissa tider.
Södra och mellersta Sverige kan inte längre hantera mer mångkultur. Den massiva invandringen och den totala frånvaron av krav på dem som flyttat hit, har tvingat regeringen att minska inflödet av ”lönsamma invandrare” en aning. Åtminstone tills södra och mellersta Sverige har återhämtat sig, och har råd med en ny dos lönsam kulturberikning.
Tills vidare har makten bestämt sig för att inte minska antalet beviljade uppehållstillstånd, utan istället att fylla på i Norrland. Migrationsverket har därför lämnat ett krav till Norrlands kommuner om att bereda plats för inflödet av invandrare de närmsta åren. Liknande krav har också riktats mot övriga Svenska landsbygdskommuner som inte heller anses ha tagit ”tillräckligt stort ansvar”.
På detta sätt vill makten ge södra och mellersta Sverige tillräckligt med andrum för att inte kollapsa totalt till följd av den mångkultur som sagts vara så lönsam och berikande.
En invandrad pizzeria-ägare i Dalarna väntar åtal för försäkringsbedrägeri sedan han bränt ner sin egen restaurang. Den ”arbetsamma flyktingen” hade, några dagar innan han avslöjades, gråtit ut i massmedia och beklagat sig över de ”svenska rasister” som han menade låg bakom attentatet mot hans pizzeria.
Polisen fattade emellertid misstankar mot pizzabagaren och avlyssnade därför hans telefon. I de inspelade telefonsamtalen kunde mannen höras skryta för en annan ”flykting” om hur han själv hade bränt ner sin affärsverksamhet eftersom denna börjat gå dåligt. Således uppdagades ännu ett exempel på hur svenskarnas frikostighet utnyttjas av många människor. Och att dessa cyniskt tar den rasisthysteri som råder i Sverige till hjälp i sina bedrägerier.
Massmedia har rapporterat blygsamt om utgången av det påstådda rasistdådet. Det skulle ju avslöja deras bedrägeri – om den ”lönsamma invandringen” och ”svenskarnas utbredda rasism”.
Sverige blir nu det första landet i världen med att tillåta muslimsk slöja på programledare och väderpresentatörer i den statliga televisionen. Slöja ska inte bara tillåtas – SVT måste också ”aktivt arbeta” för att rekrytera personer som representerar det ”nya Sverige”.
Sverige har som enda nation tillgripet denna typ av åtgärder i kampen för ”mångfald” – vilket borde vara till stor glädje för den svenska åsiktseliten som gärna och ofta fördömer våra grannländer eftersom dessa inte varit lika tillmötesgående gentemot de ditflyttades krav.
Som om inte detta räckte har Sverige också utnämnts till landet med störst ”etnisk mångfald” i världen. Inte ens USA har kunnat överträffa resultatet av ett 30-årigt socialdemokratiskt arbete (Metro 021112). Kultureliten borde alltså bubbla av stolthet.
Den 7:e december genomfördes den största nationella manifestationen i Sverige sedan flera decennier. Över 1600 svenskar hade samlats vid Rönninge station för att delta i det minneståg som arrangerats till heder för Daniel Wretström – den 17-årige pojke som mördades av ett invandrargäng på orten för två år sedan.
För andra året i rad hade vänstern försökt skrapa ihop tillräckligt många människor för att kunna stoppa de svenskar som hade tillstånd att genomföra minnesmanifestationen – och för andra året i rad misslyckades de totalt.
De 261 miljarder som den påstått lönsamma och berikande mångkulturen kostar Sverige varje år måste tas från någonstans. Utgifter måste balanseras med inkomster, och då utgifterna ökar inom ett område måste besparingar göras inom något annat. Detta är egentligen självklart men bör ändå sägas så ofta som möjligt eftersom invandringspolitiken är ett område som i den offentliga debatten aldrig får ställas i relation till dess resursförbrukning.
Var gång som någon påpekat massinvandringens kostnader ropar hela Sveriges kulturelit i kör: ”Det handlar om människor – det går inte att mäta i pengar”.
Det låter jättebra, men förklarar ändå inte varifrån dessa pengar ska tas. De handikappade, de gamla, de sjuka, brottsoffren, eleverna med särskilda behov, de hemlösa – från vilka? Allihop är ju ”människor” vars välbefinnande ”inte går att mäta i pengar”.
Ni kanske har sett någon av de gamla skrynkliga tanter som släpas ut från ålderdomshemmen på valdagen vart fjärde år och ställs upp framför TV-kamerorna? Varje kanal har sin egen skrynkliga tant, född någon gång kring förra sekelskiftet och som röstat vid varje riksdagsval sedan arton års ålder. Och trots att de är så gamla och sjuka att de inte längre kan ta sig till vallokalen för egen räkning, tänker de minsann inte sluta nu.
